18 juli 2012

deeptalk

Måste allting ta slut? Tänk om det är för sent nu. För sent för att göra vad man borde ha gjort för länge sedan. Jag trodde inte på misstag förut, jag trodde att man kunde göra misstag men om nånting en gång fick dej att le var det inget misstag. Nu är jag inte säker mera. Jag var nära att förlora flera viktiga människor i mitt liv pga det misstaget. Sånt är viktigt.
Då man var liten var allt så jävla enkelt, man brydde sig inte om hår, kläder och alla var vänner med alla. Det värsta som kunde hända var att en av leksakerna var borta eller att man hade ett skrubbsår på knät. Allt det är förändrat nu. Man tror att man inte är tillräckligt bra för någon men sanningen är att accepterar han/hon inte som du är är den personen faktiskt inte värd dig.
Människor kommer och går, såna man kan lita på och såna man inte kan. De som alltid finns där ingen skillnad hur fucked up du verkligen är. Finns folk jag mer än gärna skulle vilja se igen. Som jag inte kan. antingen för att de inte längre finns, för att andra är i strid med varandra, det borde verkligen inte påverka andra. Visst, hata varandra men låt det inte gå ut över oskyldiga!
Eller för att jag inte är viktig nog. Inte viktig nog att offra något för.
Men det är aldrig för sent att göra något åt saken, huvudsaken är att man gör det, även om man inte vågar eftersom i slutändan kommer man ångra det ifall man inte gjorde något, att man inte stod upp för vem man är, vad man gjort eller vad man tycker. Allting hinner till slut upp dig, väntar du längre får du bara en hårdare smäll. Som att få en fotboll i magen, ju närmare du är desto kortare hinner bollen flyga och det tar mindre sjukt. Ibland önskar jag att jag tagit smällen tidigare och inte bara lämna allt utanför muren, ibland rivs den ner och allt blir mycket värre. Under den senaste veckan har jag varit väldigt nära att mista någon som betyder sjukt mycket för mig, två gånger, två stycken. Jag ångrar nu att jag inte sagt till dem, hur mycket de faktiskt betyder eftersom det nu kunde ha varit för sent.
Allting är fortfarande precis likadant.. Jag står här, balanserar på en lina. Ett steg fel och jag faller.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar