Fyfan jag orkar inte.
Orkar inte bry mig hela tiden då du inte gör det.
Du missar en viktig sak i mitt liv och det verkar
inte vara så stor skillad för dig.
Allt var bra, före du försvann. Vad hände?
Jag tänker seriöst inte ens försöka mera.
Även om du är en av mina närmaste släktingar och
vi har levt halva våra liv tillsammans verkar du inte
förstå att jag behöver dig. Efter allt vi gått igenom.
Vart for tiderna då vi spelade fotboll tillsammans?
Alla gånger vi varit i stugan i Rovaniemi och simmat.
Nu är vi fyra istället för fem...
Från och med nu är det helt upp till dig.
Om du nånsin vill prata med mig igen får du ta och
göra något lite jävla snabbt!
Annars är det slut. Annars kan vi lika gärna låtsas
att vi aldrig känt varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar