all fairytales you read when you were a kid always ended happily, real life doesn't

varför kan inte livet vara som i sagor ibland ?

sluta lyckligt osv. real life sucks.

orkar snart inte med allt det här skitet mera.

kan inte koncentrera mig på vad jag borde,

tankarna snurrar runt i mitt huvud hela tiden.

emellanåt känns det som om allt rasar över 

mig men jag inte kan göra nåt åt det. 

the worst kind of pain is when you're smiling

just to stop the tears from falling.

och för att göra allt ännu värre går folk och talar skit

om precis alla de ser. och jag orkar verkligen inte 

mera höra på då folk talar skit om nån.

vet ni vad ? ni är inte bättre själva för att ni pratar

skit om nån, det gör er bara tio gånger värre än de

ni är elaka mot. jag skulle ivf inte gilla er om ni pratar

skit om mig, ni blir bara ''ogillade'' själva så vad är då

idén att prata skit om andra. 

tänk på det nästa gång, före ni pratar skit om nån.

man blir inte vackrare av att kalla någon ful.

det gör er bara elaka. 

kom alltid ihåg att de som får dig att känna dig att du inte

är värd nånting kan ta och se sig i reven.

dina riktiga vänner tycker du är vacker och perfekt just the

way you are. skit i de andra, du är mycket starkare än dem 

för att du är dig själv och du behöver inte se ned på andra

för att må bra.

men ni som är elaka mot andra, förvänta er inte att jag/nån annan

är snälla mot er då heller. you'll get what you give.

fick nån av er nåt att tänka på ? hoppas jag verkligen för 

är så satans trött på allt sånt här. 

förlåt för all osammanhängande och lång text och svärord osv men blir så 

irriterad på allt sånt här.