sometimes i miss how my life was, before everything became so fucked up

idag tycker jag att jag inte gjort nåt vettigt.
har inte alls hängt med på lektionerna. alltså mindre än vanligt.

igår satte jag och såg på gamla foton och sånt, omg alla har
ändrat. spec jag. det är ju riktigt sjukt.
inte undra på att vissa av mina släktingar inte känner igen mig
emellanåt.
saknar det faktiskt lite, inte utseendet men hur ingenting var
fucked up, inga tankar hit och tankar dit, överanalyserade inte
allting lika mycket då, levde för _,_ och man tog allt som det
kom och allt var bra. vart for allt det ? nu är ingenting likadant
mera.
det finns alltid nåt jobbigt att fundera på. önskar ibland det
skulle finnas en knapp där man kunde stänga av alla känslor
emellan.
men det går inte och det suger så fan.

men nu ska jag ta och laga mej iväg på pianolektion till kärra.